Mer specifikt riktar sig denna ansökan till bladapplikationen av ammonium polyfosfat gödsellösning till fältgrödor för att förbättra tillväxthastigheten, stressmotståndet och maximal planteringstäthet hos sådana grödor.
Jordanvändningen av gödningsmedel och i synnerhet fosfathaltiga gödningsmedel, såsom ammonium fosfat för att öka odlingsutbytet är givetvis välkänt. När det gäller fröplantade årliga grödor kan sådana fosfathaltiga gödningsmedel appliceras i antingen flytande eller fast form före, samtidigt med eller efterföljande plantning av de frön från vilka grödorna kommer att växa. Sådana gödningsmedel är generellt av den typ där fosfatet göres assimilerbart av växten genom verkan av jordbakterier för att åstadkomma assimilering b växten under en längre tid.
Syftet med applicering av gödselmedel är förstås att öka grödans produktionen per markenhet. Eftersom fosfor, som assimileras av växten som fosfatjon, är ett av de väsentliga element som krävs i stora mängder för växttillväxt, en av de begränsande faktorerna vid bestämning av storleken och antalet växter som kan växa till mognad på ett visst område av mark är den mängd fosfor som finns tillgänglig för växten under sin tillväxtcykel från frö till löptid. Eftersom nästan alla jordar naturligt innehåller en relativt begränsad mängd fosfor, i allmänhet desto större är mängden tillsatt fosfor, ju större antal växter som kommer att växa på en given mark.
Detta är föremål för tre kvalifikationer:
(1) Fosfor är naturligtvis inte det enda väsentliga elementet för växttillväxt. Andra element som krävs av växter i relativt stor mängd är kväve, kalium, kalcium, magnesium och svavel. De så kallade mikronäringsämnena, dvs koppar, zink, mangan, molybden, klor, bor och järn måste också vara närvarande om än i relativt begränsad mängd;
(2) Fosforet måste vara närvarande i en form som antingen är direkt assimilerbar av växten (fosfatanjon) eller alternativt kan transformeras av vatten och jordbakterier till en sådan assimilerbar form;
(3) En mättnadspunkt uppnås slutligen bortom vilka ytterligare kvantiteter jordpåförd fosfor ger en mycket begränsad ökning av avkastningsutbytet per markenhet. Mättnadspunkten varierar givetvis beroende på den särskilda växten, marken och klimatförhållandena, tillgången på vatten och solljus, temperatur och liknande. Men även under förhållanden med rikligt vatten, solsken, etc. uppnås en punkt efter vilken ytterligare tillsats av fosfatgödselmedel till jorden endast marginellt ökar avverkningen av skörden. Poängen med minskande ekonomisk avkastning nås nästan alltid innan denna mättnadspunkt uppnås. det vill säga det extra fosforhaltiga gödningsmedlet och dess tillämpning kostar mer än den ökade växtutgången är värt.